Det märks att det är lågkonjunktur. Många har full panik efter jobb och tar vad som helst till vilket pris (lågt) som helst! Det är verkligen tufft att vara egen företagare i byggbranschen just nu.

Finns det inte jobb så får man skaffa sig det brukar jag säga! Så vi har gjort slag i saken och öppnat ett företag i företaget (Sambon kallar sig koncernchef numera:-)). Cobra Action heter företaget. Vi har köpt in en stor Bungee Trampolin, ett jättestudsmatta med pelare och gummiband som  man hissas upp i och kan hoppa/ volta i så det känns som rena Gröna Lund! Plus att vi köpt in sk Fly Jumpers, hoppstyltor med fjädring så man hoppar som en känguru! Ide´n är att åka omkring i Sverige i sommar och hyra ut dessa på olika festivaler, marknader, campingar, badplatser och andra “folktäta” evenemang.

Det har hittills gått toppen! Jag har bokat upp i stort sett hela sommaren runt om i Sverige. Det ska bli väldigt spännande! Betongare är jag fortfarande de dagar jag behövs, men numera titulerar jag mig Betongare/Cirkusdirektör:-).

Eftersom jag är anställd i företaget är det jag som får “vara hemma” när betong-jobben tryter, men det känns helt okej att få göra andra saker också under sommaren. Jag vet att det är många arbetslösa Byggjobbare där ute just nu, men man får inte deppa ihop över det utan kanske se andra möjligheter och dörrar öppna sig i stället! Förr eller senare så komer det att vända, det är jag helt övertygad om, så “Hang in there”!!

För att se positivt så, NU ÄR DET SOMMAR, TJOHOOOO!!!

Kram till er alla/ Jessika

Äntligen vår!! Att kunna jobba i bara t-shirt är helt underbart! I förrgår var jag och gjöt en garage-platta i Rönninge. Det gick undan rätt så bra för vädret var härligt. I en av pauserna mellan glättningarna kommer det en gammal farbror med rullator. Han och hans kvinnliga sällskap (också utrustad med en rullator) sätter sig på sina apparater och tittar ut över plattan. Glad över att få lite sällskap går jag fram och hälsar. Farbrorn börjar berätta om området från säkert 50 år tillbaka i tiden, om framtidsplaner för området och hans personliga åsikt om byggnationerna.

Jag lyssnar intresserat och när han berättat klart frågar han vem som sköter glättaren. Det är jag, svarar jag och han tittar upp på mig, funderar en stund och säger sen -”Det är verkligen andra tider nu!”. Men han är skönt positiv till det och frågar mig om jag nyss gått ut bygg-gymnasiet. Det är nästan så jag sätter skrattet i halsen och han ler när jag säger att det var över 20 år sen jag gick ut gymnasiet! Det kanske bara var ett litet trix från honom att göra mig glad..Men det funkade!!

Det var dax att göra en sista glättning och han tackade så mycket för pratstunden och sa att han och hans assistent (??) skulle gå en motionsrunda till i det fina vårvädret!

När jag är klar och ska ta av glättaren från plattan råkar jag dra av den lite för långt, så min fina ramp till släpet som jag omsorgsfullt planerat och byggt upp är lite väääääl långt från glättaren! Tusan….Som bekant är den inte i direkt lättaste laget…hmmm. Vad göra? Inget annat än att börja släpa. Jag tar i för allt i världen! Arg, svettig och hur slut som helst får jag till slut upp den på släpet. Nöjd över min insats hoppar jag in i bilen och upptäcker att jag har publik! Ett gäng killar i 18-års åldern står med öppna munnar å stirrar häpet på mig! Jag vinkar lite snyggt och kör därifrån otroligt nöjd med min prestation att få upp maskinen själv på släpet :-). Tänk va lite som kan göra en glad och nöjd med sig själv! Och dessutom lär jag väl inte göra om misstaget igen utan vara mer försiktig med hur jag drar av glättaren från plattan nästa gång…

Fint väder, en positiv farbror, en styrkeprestation och dagen är räddad :-))))

Ta hand om er och ta till vara på vädret

Jessika

Märkligt egentligen… Är det så att en arbetsgivare ser annorlunda på någon för att personen bär på några kilon för mycket, har tjocka glasögon (ser dåligt), bär grälla färger på sin privata klädsel eller är tjej/kille i ett kvinno/mans-dominerat yrke? Är det så att vi människor överhuvud taget dömmer andra människor efter hur de ser ut, vilket kön de har,  inte efter deras personlighet, kompetens eller prestation?

Många gånger tror jag tyvärr att det är så. Tänk va många människor som sitter med bra ideér, massor med kompetens, energi som går till spillo för att dom inte har “rätt utseende”. Jag förstår att man inte kan sitta i receptionen på en begravningsbyrå med 40 piercingar i ansiktet, tatuerad på resten av kroppen och svarta kläder med döskallar på, men får dessa människor en chans att “ändra sig”?  Rätt man på rätt plats säger man ju, men är det före eller efter man dömt efter deras utseende…

Det finns säkert hur många åsikter som helst om detta, men nu till det jag ville komma till. Jag har bevisat många gånger om att jag är stark, uthållig, envis och kan det jag håller på med. Trots detta finns det en och annan som inte vill ha mig “nära sig”. -”Låt henne hållas, men inte i min närhet!!”. När jag gör ett bra jobb tänker-” Det där va tur, nästa gång misslyckas hon”

Det gör mig ledsen ibland. De som  inte vågar säga så mycket men visar med hela sitt kroppsspråk att dom känner  sig hotade. Men….

Sen finns ju dessa härliga människor som inte dömer för att jag är tjej utan efter prestation och kompetens :-). Som inte dömer mig efter mitt blonda hår eller att jag kan ha klackar på fritiden! Man kan inte gilla alla som personer, men det är en annan sak. Jag dömer ingen i bygg-branschen för att personen är en kille och jag hoppas att det i slutändan “slutar bedömas” för att jag är tjej!

Ha det härligt i solen vänner:-)

/Jessika

Tex när det gäller att köpa kläder ställs man inför frågan, ska jag lägga dubbelt så mycket för att få ett par märkesjeans? Är det bättre kvalitet då eller är det märket som kostar? Hmmm…Ja, det hade väl inte blivit ett stort “märke” om inte kvaliteten hållit på deras kläder i och för sig… Men, när märket växer och kläderna blir dyrare, blir kvaliteten också bättre då?

Vad jag funderar på är att det kräver sin man (eller kvinna för den delen…) att räkna “rätt” på ett mark/grund och betongjobb. Att räkna in tid, hur mycket arbete, material, ev resa, hur många gubbar det går åt, ev risk för efterjobb mm. Till sist får man fram ett rimligt pris, lägger anbudet och väntar på svar. Lustigt nog är det ofta någon som lägger ett lägre pris. Då är min fråga: Ska man då lägga sig ännu lägre för att få ett jobb? För att det ev kan generera i fler jobb åt just den entreprenören. Man kan ju inte sen höja priset till nästa jobb (ett mer rimligt pris) för då är det någon annan som lägger lägre! Plus, att gör de som har så in i vassen lågt pris ett lika bra jobb? Hur lågt kan man sträcka sig utan att det går ut över kvaliteten på arbetet? Vet inte riktigt…Men jag tror, att har man en rimlig peng för det man gör så anstränger man sig lite extra. Vad tycker ni?

Jag tror mig veta av erfarenhet, att alltid göra ett riktigt bra arbete, ha en god kommunikation med entreprenören och se till att det är rent och snyggt när man lämnar platsen, motiverar ett rimligt pris i längden! Glada och nöjda kunder är återkommande kunder:-)

Jag var och gjöt ett golv i ett skolkök (eller vad som skulle bli ett skolkök rättare sagt, för ett tag sedan. Det var en knölig gjutning med mycket brunnar och fall. Det gick inte att köra med maskin (glättaren) där inne, så jag talade om för beställaren att jag kommer direkt dagen efter och slipar av golvet från ev ojämnheter. Oj, va bra tyckte han och frågade vad det kostade. Jag sa att det kostar ingenting eftersom han beställt glättad yta och då ska han minsann få en lika jämn och fin yta. Dagen efter var jag där och golvet blev jättefint. Han sa att när han haft en annan firma som gjöt åt honom hade det inte varit i närheten så ordentligt gjort, men dom var billigare…. Alla var nöjda och glada! Vilken tur att allt flöt på och golvet blev fint, för när jag skulle gå såg jag att en tidning med mig på framsidan låg på en fönsterhylla :-). Och det hade varit riktigt dålig reklam för mig och firman om det hade blivit backjobb då alla där inne läst om mig och visste vem jag var! Puh, tur att man verkligen gör sitt bästa på alla jobb. Desutom fick han ett väldigt fint golv och då gjorde inte några kronor högre pris någonting.

Nu är våren här och det börjar kännas bättre att vara betongare igen!! Ha det skönt i solen nu

Jessika

När någon ber mig beskriva mitt yrke säger jag att det är fritt, jag älskar att jobba utomhus (utom möjligtvis i -10 grader….), tycker det är spännande och att jag gillar att joba med kroppen. Är det inte tungt frågar de flesta då. Jo, säger jag, men det är det ju för alla! Frågan ställs nog oftast för att jag är tjej…. Är det inte farligt, frågar dom sen. Nej nej, säger jag, varför skulle det vara farligt…?

Sen jag började som betongare har jag slagit ut en tand, bränt sönder min arm på en varm maskin, frätt sönder mina fötter med betong, fått minst 2000 blåmärken och ärr mm. Farligt??

Jag har även tyvärr fått erfara brist på kommunikation på ett stort bygge. Jag skulle gjuta längst ut på kanten på 11:e våningen utanför skyddsräcken. Det fanns bara ca 30 cm bredvid att gå på. Vad dom glömt tala om för oss är att de inte hunnit sätta reglar under plyfaskivorna vi kunde gå på bredvid. Helt plötsligt försvinner marken under mina fötter och jag rasar i  genom!! Tack vare en otroligt snabbtänkt pump-chaufför rasar jag inte 11 våningar ner utan hinner bara rasa i genom första “hindret”. Han får tag i min jacka i kragen i mitt fall och det stoppar upp mig. jag hänger där fritt i luften och undrar vad som hände!

Jag är arg som ett bi när de lyckas hala upp mig och förmodligen lite chockad. För det enda jag kan tänka på är att jobba vidare! Min chef och tillika sambo, är nog mer chockad än jag just då. Mest över att när det händer går det så fort och att han inte hann med att reagera och hjälpa mig. Hade informationen gått fram till oss att det inte gick att gå där (vilket man inte såg ovanifrån) hade detta inte hänt! Nu klarade jag mig undan med bara ett par blodutgjutelser Självklart ska man vara försiktig, men huh så viktigt det är att det kommuniseras väl på ett stort bygge!!!

Nåja, det är inte så dumt med stora byggen ändå, även om det inte är så ofta vi tillbringar vår tid på sådana. Toaletter och så fina matbodar är inte ofta vi ser

Om jag är rädd? Nä.. Jag har ju genom mina ärr och blåmärken fått lära mig att vara lite försiktig och se upp med vart jag sätter mina fötter

Tjohoo för regnet som smälter bort snön och som förhoppningsvis är ett tecken på att våren är i antågande!! I och för sig så får man sitta å vänta på att det ska sluta för ett par villaplattor ska slipas…Men är det ett tecken på vår så väntar jag gärna!!

Jessika

Vilken härlig ide´med en ny tidning! I fredags var jag på lite mingel med mellanöl för nya tidningen Mellanrum. För det första har jag inte träffat alla på redaktionen än, så det var kul att få ett ansikte på alla :-). Sen var det givetvis häftigt att träffa så många människor med olika anknytning till betong. Arkitekter, Betongsäljare, människor från olika föreningar mm, som har med betong att göra på ett eller annat sätt.

Hur presenterar man sig i ett sånt sällskap tänkte jag innan jag åkte dit.. Med mina första handskakningar där lät det ungefär såhär: “- Hej, jag heter Jessika och jobbar på Cobra Betong!”. Men jag såg i deras ansiktsuttryck att det sa inte så mycket.. Så jag provade en ny: “-Hej, jag heter Jessika, bloggar åt Tidskriften Betong och jobbar som betongare”! DÅ, var det helt annat. DÅ, visste de flesta vem jag var! Jättekul

Det blev en del diskussioner om hur det är att vara tjej i branschen, bloggen, varför armeringen är grön i Miami, gjutningar och annat spännande! Ett stort Lycka till med nya tidningen från mig!!!

I förra veckan var jag och gjöt en garageplatta. När det är tio minusgrader och fredag så hyser man inte stort hopp om att det ska bli en tidig hemgång. Men jag vill verkligen “hylla” solen!! Nog för att jag är positiv och säger att våren snart är här, men också för den otroliga effekt solen har när man gjuter. Direkt på med pressenning efter utlägget för att behålla värmen. Direkt på med den igen efter båda rivningarna av betongen. Men sen tänkte jag att va tusan solen är ju framme och jag ville få bort fukten från plattan. Å vips, så brann det utav bara rackaren! Jag behövde bara vänta en halvtimma mellan glättningarna och klockan tre var jag klar!! Så, en stor hyllning till solen som är en gjutares bästa vän! (på vintern i alla fall….sommaren går att diskutera

För min del så har vintern varit ganska seg. Ett skadat knä, frätskador av betong på fötterna och en sjuk mage.. Men jag älskar mitt jobb och snart är det vår och då brukar allt gå lite lättare!

Ny dag, nya tag i mitt “Betong-liv” blir armering inne på T-centralen i morgon. Börjar bli rätt så haj på att naja nu

Må väl! Jessika

Ja, då är jag hemma igen efter ca tre veckor “over there” ! Kan inte säga att jag längtade hem direkt… Trots att det är vinter där också, så låg temperaturen på mellan 26-28 grader. HELT FANTASTISKT!

Jag och sambon gjorde en sk jobb-semester-blandad resa. Det som var mest intressant var inte studie-besöken utan de betongarbeten som vi letade upp för att se på plats. Eftersom klimatet är helt annorlunda mot vårt, var det mest intressant hur fanken dom hann få ut betongen ur pumpen innan den brann!! Jag kan inte säga att deras sätt att gjuta för övrigt skillde sig från vårt direkt. Inte mer än att det brann i baken på dom när betongen skulle ut :-). Inget utrymme för stopp i några slangar där inte!

Väldigt mycket prägling var det däremot. Uppfarter till hus, hotell, gator mm. Men hade jag gjort det så slarvigt (i alla fall de exempel vi såg) så hade jag nog fått sparken!!

Miami beach som vi mestadels höll till på, är ju ett rent paradis. Åtminstone om man ser till klimatet, palmerna, stränderna, liv och rörelse och mycket att se. Det som inte kändes så kul var att det finns otroligt många uteliggare. Man skulle hjälpa hela världen om man kunde….

Everglades var helt fantastiskt! Vilken konstig natur och läskiga djur i milsvis av sumpmark och vass. Jag ville ju givetvis inte vara sämre än alla andra våghalsar som var med på trippen så jag höll minsann i en krokodil. Det finns bildbevis :-). Hur han som körde svävaren i en ruskig fart hittade där ute är en gåta, men det var en härlig känsla att “flyga” fram på Everglades i den farten. När vi sen saktade ner för att hinna se och leta efter alligatorer, sköldpaddor och konstiga fåglar slog åtminstone mitt hjärta ganska snabbt av spänningen. Rekomenderas verkligen om ni tänker besöka Florida!

Jimmy, min sambo är väldigt duktig i Braziliansk Jujutzu och satte igång att träna med en lokal klubb så fort vi kom till Miami. Efter två veckor där var det dags för en av världscuptävlingarna i BJJ och han fick mycke peppning av coachen innan ( MIG). Otroligt spännande! Jag hade tydligen gjort ett bra jobb som coach med hans kosthållning, massage och fokusering, för han vann sin viktklass och kunde stolt gå därifrån med ett jättefint samurajsvärd i pris! Men jag va lika trött som honom efteråt…. Det är ett hårt jobb att va coach

Det var lite spännande när vi åkte till Miami för vi hade endast bokat boende för de första två nätterna. För vi hade upptäckt att det var ett bra knep att boka hotell på nätet (gärna samma dag) för att få ner priset till mindre än hälften de flesta nätterna. Vi bodde på 7 ställen under tiden vi var där men det var det värt! Ett litet tips till den som ska åka dit…Åker man utan barn som vi gjorde är ju ett bra alternativ.

Nu är det tillbaka till verkligheten igen! Mitt knä har blivit lite bättre (även jag fick träna hårt i Miami) så det är snart dax för mig att äntra “betong-scenen” igen.

Hoppas ni får en riktigt skön vecka trots kylan. En tröst är att det bara är fyra månader kvar till sommaren, tjohooo!

Jessika

Visst, jag vet att betong fräter på huden, men inte förrän jag upplevt det själv förstod jag allvaret! När man har bråttom, betongen pumpas för fullt och jag ska hinna med att gjuta på tre ställen, ja då är det lätt att ignorera lite betong i stövlarna. Efter ca tio minuter började det svida på fötterna. Jag försöker tänka bort det med att jag tar av mig stövlarna snart. Men efter ca en timma blir det outhärdligt! Panik att få av stövlarna! Jag tänker att det är nog lite rött och kanske lite svullet, men när strumporna sitter fast på ovansidan av mina fötter växer paniken. Jag sliter loss strumporna och inser att min hud är bortfrätt på båda fötterna!

Det enda vatten jag har är en rulle med smutsigt betong-vatten och det svider så kopiöst att jag kör ner fötterna i rullen och börjar gnugga. Inte så smart…. Följden blev att jag inte kunde gå på en vecka, en oerhörd smärta! Tre veckor senare hade såren torkat någorlunda, smärtan minskat något och jag kunde ha på mig skor igen. Om jag ska se något positivt med detta är det att en sådan här sak kommer inte att hända igen!!! Om jag så  ska silvertejpa igen mina stövlar i överkanten och ha handskar som räcker till armbågarna !!!

Som sagt, jag lär mig något nytt varje dag…

Gott nytt år till er alla!!

Att jag har ett smutsigt och tungt jobb är ingen överdrift, men det är också lite charmen med det ;-). Men jag har upptäckt att gjuta är kliniskt rent om man jämför med att stå och spruta ut 110 m3 leca-sten! Gasmasken är ett måste om man inte vill hosta svart damm i en vecka efteråt.

Se till att inte hamna i vägen för de sprutande stenarna och se till att de hamnar på rätt ställe är nog så knepigt. Kommer man oturligt nog i vägen för stenarna, känns det som om man ofrivilligt hamnat mitt i en paintball-match :-). När äntligen alla stenarna är avtippade, ja då återstår det tunga arbetet att jämna ut allt till rätt höjd. Utrustad med en raka och en stor skyffel är det bara att hugga tag!

Svetten lackar av hårt jobb och mask över ansiktet. Tungt att sjunka ner i varje steg man tar. Men när allt är tillagt, avmätt med laser och man äntligen kan släpa fram paddan för att packa ihop allt, ja då känns det som semester helt plötsligt! Så det blir ett par “lätta timmar” innan det är dags att lägga på duken för att förhindra att lecan flyter upp till ytan i betongen sen. På med masken igen för att slippa andas in det hemska dammet från duken. Sen är det bara armeringen kvar. Ärligt talat så har jag inte armerat tillräckligt mycket för att vara riktigt flink i fingrarna än, men efter ett par timmar har jag ändå fått upp farten hyggligt. Men de handskar som håller mer än en armerings-dag, är nog inte uppfunna än!!

När tonvis med armering (känns det som i alla fall) äntligen är på plats och allt är klart för gjutning, ja då drar jag en lättad suck och inser att jag hellre gjuter än gör förarbetet :-)Att lägga lecastenar när man ska upp  ca en meter i höjd förstår jag mycket väl, då det är bra mycket billigare än att lägga betong hela höjden.

Vi har så mycket gjutningar att vi sällan gör hela grunden (formar och armerar), men det händer ju som sagt ibland och det är helt okej då jag gärna vill kunna alla moment utan problem. Bara masken är på och man har med sig mycket vätska (behövs då det är bra svettigt!).

Nu väntar strax en välbehövlig ledighet och den ser jag verkligen fram emot! Först jul med familjen sen en månad i Miami. Är det någon som blir avundsjuk…?

Jag önskar er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! Vila upp er ordentligt, njut och ta hand om er, så får vi se fram emot ljusare tider  efter helgerna. Vi hörs igen efter nyår

Jessika

Vi har ett tungt jobb, ingen tvekan om saken! Slitna och trötta när vi kommer hem efter en lång arbetsdag. Jag har noga observerat att en stor del av byggnadsarbetarna, betongare röker, snusar, motionerar inte och många har osunda alkoholvanor (lägg märke till att jag säger verkligen inte alla!)

Hur kommer det sig? Vad skulle få oss att må bättre? Hjälpmedel för de tyngsta momenten i yrket, mer betald ledighet eller kortare arbetsdagar? Ofta brukar vi vara snabba med att lägga ansvaret på arbetsgivaren. Tex friskvårdspeng eller “det skulle vara bra med tillgång till massage på jobbet”. Vad gör vi själva för att må så bra som möjligt? Vid den här årstiden brukar tanken på ett nytt nyårslöfte vara vanlig…

Ett nyårslöfte som att sluta röka/snusa, sluta med godis, äta bättre, börja träna (helst 7 dagar/veckan) brukar oftast hålla några veckor!

Dåligt samvete för att vi gått upp något kilo över jul, är en vanligt förekommande orsak till varför vi helt plötsligt går omkring med ett svin-dyrt årskort på ett “hippt” gym (som vi knappt vågar gå innanför dörren), har köpt en hemträningsmaskin för dyra pengar (där tillverkaren LOVAR resultat på en kvart), som vi envist försöker sälja för halva priset en månad senare.

Eller satt upp ett orimligt mål som att utsätta sig för maraton, Vätternrundan och Lidingöloppet samma år! HUHH!!!

“Bättre att lägga till en god vana än att ta bort en dålig”, brukar jag säga. Lägga till en god vana i vårt liv och låta den bli till en rutin, SEN ta nästa steg! Det brukar vara det vinnande konceptet

Göra några enkla övningar några gånger i veckan, ta ett par raska promenader med kompisen, gå med i badminton-gänget 1 gång/veckan eller gå/cykla i stället för att ta bilen/bussen då det är möjligt. DET är exempel på en god vana!

Oftast för en god vana med sig andra bra saker. Så småningom kanske inte cigaretten smakar lika gott när du känner dig duktig efter en motionsrunda och förhoppningsvis smakar det bättre med en smörgås eller mat efteråt i stället för chokladkakan.

När vi känner oss sådär nöjda med oss själva, tillfredsställda och duktiga, rusar endorfinerna i kroppen (kroppens eget morfin och lyckopiller). Vilket ger en enorm kick i kroppen! Immunförsvaret stärks, vi orkar mer och blir gladare

Allt handlar om inkomster och utgifter. Rör vi på oss, äter hyfsat och tar hand om oss i veckorna blir vi inte bara gladare mm, utan vi kan också unna oss av det “goda” i livet. Det handlar inte om ALLT eller INGET (det dåliga ELLER det bra), utan med lite av varje del.

Slangen känns kanske nästan lika tung när du ska lägga ut betongen efter din goda vana blivit en rutin, men värken i axlarna har minskat, du flåsar inte lika mycket längre och framför allt orkar du mer på din lediga tid. Vore inte det toppen!!

Ge dig själv ett SUNT nyårslöfte detta året. Helt enkelt att lägga till en GOD VANA!!

Sköt om er